Nej livet är inget jävla disco.
Jag snurrar runt så jag blir yr, snurrar tills jag spyr

Flänger hit och dit, får trots alla försök inte gjort ett jävla skit.

Stressen lämnar spår, det känns i magen, syns i mitt hår.

Jag faller snart av,
- ge mig en fast punkt, en andledning till att stanna kvar.

Sängen är för stor. Soffan är för varm.

Den kanske skulle kallas obekväm, men ja, jag sover bäst i badkar.



Händerna är fulla av påminnelser i bläck och påminner mig om att jag inte sovit flera nätter i sträck.
Tårna har domnat, katten har somnat.
Akrylen stelnat... allting är försenat.

Jag har inte läst sidorna i boken jag borde köpt, dagarna äter upp varandra, minns ingenting, och plötsligt har någon kändis gått och dött.


Jag knycklar ihop min åttionionde teckning, somnar precis sjutton minuter före väckning.

En ny dag, borde jag vara ledsen eller glad?
En ny chans till misstag, en ny chans i en gammal stad.

Som stulna ord skrivna snyggt på rad, döljer sig bakom sin intellektuella fasad.
Får precis G på tentan och det känns i min ryggrad.

Andra människor samma stad.
Samma människor ny stad.

Samma människor, ny fasad.

En ny fasad och inga människor... blev kvar.


http://www.tumblr.com/blog/arcticphotography