Säg det nu innan det är försent
Jag kunde inte sova, jag låg och vred på mig i sängen, fastnade i lakanen.
Dagarna gick förbi så oehört snabbt, fåglarna flög förbi fönsterna, folk kom och gick utanför, en bilkö, några cyklister, en till bilkö... Alltid samma visa.
En ny dag – dag 3 denna veckan, dag 27 detta året... Januari.
Min lägenhet stod ostädad, och min säng var obäddad.
Jag borde verkligen dra mig själv i kragen och städa lite!
Det kan ju inte vara bra med all denna oordning, tänk om det börjar flytta in små djur och äckliga insekter och sånt överallt.
Jag borde verkligen dragit mig själv i kragen och städat lite!
Det kunde ju inte vara bra med all denna oordning, tänk om det började flytta in små djur och äckliga insekter och sånt överallt. Jag stod en stund och övervägde beslutet, men jag struntade i det när min mage började göra roliga ljud. Efter en halvtimmes letande i frysen så gav jag upp.
Det var verkligen inte värt att halvt frysa ihjäl för att hitta blåbären till min yoghurtsmoothie.
Jag slog mig ner i soffan bland några varmande flisfiltar, och sedan kom jag på mig själv med att sitta där med alla fotton från Stockholm/alla polaridfotografier som jag tog i Stockholm.. Jag och Lovisa utanför hotellt, jag, Lovisa, Mason och Leon utanför globen, jag, Lovisa och hela bandet i green room innan konserten...
Jag & Leon i hotellrummet.. Den kvällen då vi först kysstes...
Det knackade försiktigt på dörren.
Jag reste mig snabbt upp så klumpigt och oförsiktigt att alla fotton jag hade i knäet föll till marken. Jag suckade och trampade över dem på väg till dörren.
Jag kikade genom kikhålet, där stod en ledsen och väldigt vilsen pojke med rufsigt mörkt hår, armar täckta av tattueringar och en bukett dussin röda rosor.
Jag höll för andan när jag tryckte ner handtage och förberedde mig för den obekväma situationen.
-Hej.. Sa han försiktigt när han såg mig.
-Hej, svarade jag lågmålt tillbaka.
Sedan blev det tystnad. Jag väntade på ett förlåt.
Rosorna var en väldigt gullig gest - men orden - om han bara insåg hur mycket de betyder?
Dagarna gick förbi så oehört snabbt, fåglarna flög förbi fönsterna, folk kom och gick utanför, en bilkö, några cyklister, en till bilkö... Alltid samma visa.
En ny dag – dag 3 denna veckan, dag 27 detta året... Januari.
Min lägenhet stod ostädad, och min säng var obäddad.
Jag borde verkligen dra mig själv i kragen och städa lite!
Det kan ju inte vara bra med all denna oordning, tänk om det börjar flytta in små djur och äckliga insekter och sånt överallt.
Jag borde verkligen dragit mig själv i kragen och städat lite!
Det kunde ju inte vara bra med all denna oordning, tänk om det började flytta in små djur och äckliga insekter och sånt överallt. Jag stod en stund och övervägde beslutet, men jag struntade i det när min mage började göra roliga ljud. Efter en halvtimmes letande i frysen så gav jag upp.
Det var verkligen inte värt att halvt frysa ihjäl för att hitta blåbären till min yoghurtsmoothie.
Jag slog mig ner i soffan bland några varmande flisfiltar, och sedan kom jag på mig själv med att sitta där med alla fotton från Stockholm/alla polaridfotografier som jag tog i Stockholm.. Jag och Lovisa utanför hotellt, jag, Lovisa, Mason och Leon utanför globen, jag, Lovisa och hela bandet i green room innan konserten...
Jag & Leon i hotellrummet.. Den kvällen då vi först kysstes...
Det knackade försiktigt på dörren.
Jag reste mig snabbt upp så klumpigt och oförsiktigt att alla fotton jag hade i knäet föll till marken. Jag suckade och trampade över dem på väg till dörren.
Jag kikade genom kikhålet, där stod en ledsen och väldigt vilsen pojke med rufsigt mörkt hår, armar täckta av tattueringar och en bukett dussin röda rosor.
Jag höll för andan när jag tryckte ner handtage och förberedde mig för den obekväma situationen.
-Hej.. Sa han försiktigt när han såg mig.
-Hej, svarade jag lågmålt tillbaka.
Sedan blev det tystnad. Jag väntade på ett förlåt.
Rosorna var en väldigt gullig gest - men orden - om han bara insåg hur mycket de betyder?
---
Kommentarer
Trackback
