Säg det nu innan det är försent
Dagarna gick förbi så oehört snabbt, fåglarna flög förbi fönsterna, folk kom och gick utanför, en bilkö, några cyklister, en till bilkö... Alltid samma visa.
En ny dag – dag 3 denna veckan, dag 27 detta året... Januari.
Min lägenhet stod ostädad, och min säng var obäddad.
Jag borde verkligen dra mig själv i kragen och städa lite!
Det kan ju inte vara bra med all denna oordning, tänk om det börjar flytta in små djur och äckliga insekter och sånt överallt.
Jag borde verkligen dragit mig själv i kragen och städat lite!
Det kunde ju inte vara bra med all denna oordning, tänk om det började flytta in små djur och äckliga insekter och sånt överallt. Jag stod en stund och övervägde beslutet, men jag struntade i det när min mage började göra roliga ljud. Efter en halvtimmes letande i frysen så gav jag upp.
Det var verkligen inte värt att halvt frysa ihjäl för att hitta blåbären till min yoghurtsmoothie.
Jag slog mig ner i soffan bland några varmande flisfiltar, och sedan kom jag på mig själv med att sitta där med alla fotton från Stockholm/alla polaridfotografier som jag tog i Stockholm.. Jag och Lovisa utanför hotellt, jag, Lovisa, Mason och Leon utanför globen, jag, Lovisa och hela bandet i green room innan konserten...
Jag & Leon i hotellrummet.. Den kvällen då vi först kysstes...
Det knackade försiktigt på dörren.
Jag reste mig snabbt upp så klumpigt och oförsiktigt att alla fotton jag hade i knäet föll till marken. Jag suckade och trampade över dem på väg till dörren.
Jag kikade genom kikhålet, där stod en ledsen och väldigt vilsen pojke med rufsigt mörkt hår, armar täckta av tattueringar och en bukett dussin röda rosor.
Jag höll för andan när jag tryckte ner handtage och förberedde mig för den obekväma situationen.
-Hej.. Sa han försiktigt när han såg mig.
-Hej, svarade jag lågmålt tillbaka.
Sedan blev det tystnad. Jag väntade på ett förlåt.
Rosorna var en väldigt gullig gest - men orden - om han bara insåg hur mycket de betyder?
-
-Hello girls. I hope you didn't wait for too long, you guys know how important it is to look good when you meet a person for the first time..
-Yeah, first impression yes, sa Mason instämmande.
Rodnaden verkade inte ha lagt sig.
Mason sträckte fram handen till Lovisa, som svarade med ett fast och hård handtag.
-I'M LOVISA! Utbrast hon.
-Ehm, and I'm... Mason...? Svarade han med ett breet leende och Lovisa fnittrade till förtjust.
Trace stod stilla en stund och kollade nyfiket på mig, inann han tillslut sträckte fram sin hand, och jag som knappt vågade andas, tvekade en stund - sedan tog jag mod till mig och räckte fram handen.
Allting hade tydligen gått för långsamt, Trace hade redan dragit tillbaka handen, och hälsade nu istället på den översvallande Lovisa.
Jag stod tyst kvar på min plats, kände mig utittad och inträngd i en skamvrå.
Min hand var fortfarande utrsträckt och Mason såg sitt tillfälle och grabbade tag i den.
Jag hörde inte var han sa, och jag svarade "Rebecka" tillbaka.
Jag undade inte ens var de andra två bandlemmarna var, vad vi skulle göra härnest, eller vad de tyckte om Sverige...
Ett möte
Jag klickade in mig på myspace.
Rubriken "vinn meet & greet med Heat Fever" fångade min blick.
Jag lyste upp, och några sekunder senare var jag med i tävlingen.
Dagarna gick och jag pumpade min ipod full med Metro Station, känns ju rätt bra om man faktiskt kunde sjunga med i låtarna på konserten...
En vanlig torsdag precis som alla andra så fick jag för mig att kolla min email...
När jag loggat in blev jag helt stum - ett mejl från Myspace!
Jag kunde inte fatta det som stod på min hotmail.
Jävlar.
Jag ska träffa Heat fever!
Jag var så sjukt nervös, jag och en tjej från Stockholm stod nu utanför Grand Hotel.
När vi gick in i den stora hallen blev vi stumma.
Så sjukt fint det var!
Vi visste att snart skulle bandet komma ner och hälsa på oss, och det kändes uppriktig som om jag skulle svimma.
Tjejen, som hette Louise, berättade hur länge hon hade älskat bandet och följt dem på alla konserter de haft osv..
Jag kunde inte ta in det hon sa, allt jag hade i tankarna var Leon.
Vi hörde steg i trappan, och jag inbillade mig en trumvirvel, hjärtat dunkade nästintill ut ur min bröstkorg, och jag mådde illa.
Jag vände blicken nedåt och blundade.
Stegen blev allt fler och jag hörde hur de närmade oss.
Louise började hoppa och skrika, hon blev helt hysterisk, och jag bara stod där och blundade hårt.
Alla ljud och alla rösterna försvann till ett blurrigt inferno.
Jag höll på att tuppa av när en sexig colonge mötte mina näsborrar, och jag tittade försiktigt upp...
Där stod han, Leon.
Jag tror jag svimmade.
Välkommen till min nya blogg!
KREATIV BLOG och jag börjar med att skriva lite fiction..
Som en följetång typ...
