-
-Hello girls. I hope you didn't wait for too long, you guys know how important it is to look good when you meet a person for the first time..
-Yeah, first impression yes, sa Mason instämmande.
Rodnaden verkade inte ha lagt sig.
Mason sträckte fram handen till Lovisa, som svarade med ett fast och hård handtag.
-I'M LOVISA! Utbrast hon.
-Ehm, and I'm... Mason...? Svarade han med ett breet leende och Lovisa fnittrade till förtjust.
Trace stod stilla en stund och kollade nyfiket på mig, inann han tillslut sträckte fram sin hand, och jag som knappt vågade andas, tvekade en stund - sedan tog jag mod till mig och räckte fram handen.
Allting hade tydligen gått för långsamt, Trace hade redan dragit tillbaka handen, och hälsade nu istället på den översvallande Lovisa.
Jag stod tyst kvar på min plats, kände mig utittad och inträngd i en skamvrå.
Min hand var fortfarande utrsträckt och Mason såg sitt tillfälle och grabbade tag i den.
Jag hörde inte var han sa, och jag svarade "Rebecka" tillbaka.
Jag undade inte ens var de andra två bandlemmarna var, vad vi skulle göra härnest, eller vad de tyckte om Sverige...
